Målet med den svenska politiken på naturgasmarknaden är att vidareutveckla gasmarknadsreformen så att en effektiv naturgasmarknad med verklig konkurrens kan uppnås. Ökad konkurrens gynnar kunderna genom lägre priser, bättre service och ökat utbud.

Strävan efter en effektivare marknad

Energimarknadsinspektionen verkar för en väl fungerande naturgasmarknad i Sverige. Vår verksamhet bedrivs inom områdena tillsyn, marknadsövervakning, information till kunder och internationellt samarbete.

Prisbildning

Naturgasens prisutveckling styrs i huvudsak av kostnaden för alternativa bränslen. I huvudsak är kundernas alternativa bränsle olja. Därför följer naturgaspriset prisutvecklingen på olja. Liksom oljepriset har naturgaspriset stigit kraftigt de senaste decennierna.

Det sammanlagda naturgaspriset till slutkund består av:
-pris för naturgas
-pris för överföring (transmission och distribution)
-skatter (energiskatt och moms)

Sverige importerar all naturgas

Naturgas började användas i Sverige 1985. Vi har inte någon egen utvinning av naturgas utan importerar gasen via den rörledning som sträcker sig mellan Danmark och Sverige. All naturgas som importeras till Sverige har sitt ursprung i danska naturgasfält. Det pågår för närvarande ett projekt för att ansluta det svenska naturgasnätet till ytterligare en tillförselledning som ska löpa mellan Norge och Danmark. Enligt planerna ska ledningen, benämnd Skanled, dessutom ansluta till det svenska naturgasnätet.

Naturgasnätet i Sverige sträcker sig längs västkusten, från Trelleborg i söder till Stenungssund i norr, och till Gnosjö i Småland (se kartan). Naturgasen distribueras för närvarande till ett trettiotal kommuner.  Naturgasmarknaden i Sverige har sedan starten dominerats av ett fåtal aktörer. Flertalet av dessa företag är verksamma inom både nät- och handelsverksamhet.

Sjuttio procent används i industrin

Under de senaste åren har naturgasanvändningen ökat något och 2006 uppgick den totala importen av naturgas till motsvarande 10,2 TWh. Industrin är den största förbrukarkategorin och står för nära 56 procent av den totala användningen. Knappt 24 procent används i el- och värmeproduktion medan 21 procent används i bostadssektorn, offentliga lokaler och andra ändamål.